Spår & lydnad
Den här lördagen har fullkomligen rusat förbi men den har varit en positiv sådan :-)
I eftermiddags packades bilen för spår och lydnad tillsammans med Sanna, som har aussietjejen Misty. Trevligt att träffa någon med en hund som har ett liknande temperament och utbyta lite nya tankar och idéer om hunderiet i allmänhet och Aussien i synnerhet. Det blev lite lydnadsträning medan spåren fick ligga till sig och jag måste ge en eloge till min hund som faktiskt hade (hör och häpna) BÅDA öronen med sig idag! Motivation och fokus är vår prioritet och jag kan tycka motivationsbiten höjt sig ett snäpp - detta är dock varierande, från dag till dag. Något jag själv måste bli bättre på att läsa av för att slippa tråkiga konflikter.
Leken funkade över lag bra idag. Han kunde koncentrera sig på det vi höll på med. Både på avstånd och nära. Bara att ligga i där. Mängdträning och korta korta pass. Nästa gång ska jag sätta timern på hur länge jag håller på för jag har en förmåga att tycka det är för kul när det går bra och hålla på tills luften går ur honom!! Så notering till mig själv är att sluta när jag har det som roligast, hur svårt det nu än är.
Spåret gick stundvis okej. Regnandet störde honom något, vilket visar på hur viktigt det är att träna i olika vädersituationer innan man får ett säkert spårarbete. Tycker ändå han tar upp spåret bra efter att fått tapp. Förut var det svårt att veta ifall han spårade eller bara lallade runt i skogen som en annan pensionär i och med bristen på vilja. Så mestadels positiva tankar kring den här dagen :-)
Early birds
Imorse var det 3 trötta själar som masade sig upp för att spåra innan jobb och plugg. Jag, Silver och Fredrik packade spårsele (NY!), spårlina, korv&leverpastej, kaffe&macka och begav oss ut i skogen.
Fredrik fixade spåret, även denna gång i extremt kuperad terräng. Jag har fått en känsla av att mr.Sprall gillar när det är lite bökigt (självklart ska vi få till det i alla miljöer till slut). Den här gången gick det sisådär tycker jag, absolut inga fel på motivation till uppgiften för han anstränger sig hela tiden, men jag hade önskat lite mer tekniskt sett kanske?? .. Är svårt när man inte tränat mycket teknik eller har någon aning om vad som kommer bli Sillens teknik. Han har ingen "schäfernos" direkt och jag vet ju att rasen har ett litet högre sätt att spåra men jag vill på inga vis förstärka "höjden" i spårarbetet och det är väl det vi ska jobba mer med när vi sedan blir bättre och bättre..
Passade även på medan spåret la till sig att köra lite uppletande-övningar. Långa apporter med andra ord. Vad oerhört roligt det är att träna hund när allt flyter på och Sillen verkligen visar hur himla skojj han tycker det är!! Jag blir helt lyrisk :-)
Planer för resten av veckan är:
Lydnad - orka/välja att fokusera på leken/uppgiften. Korta intervall är det tänkt.(med störning). Sedan kör vi på med de vanliga momenten i all vår ensamhet ;-)
Spår - fortsätta där vi är. Eventuellt börja hålla igen ibland. Får se hur dagsformen känns.
Sprallbrallan har gjort det igen ...
... vunnit över sin matte!!
AC tror det står 85-3 till Silver och jag är nog beredd att hålla med! :-)
Igår var vi ute vid Karlstad BK för att träna lite upplet samt lite lydnad. Ville se hur det såg ut och vad jag har att jobba med, ganska mycket men nu vet jag hur vi ska göra. Åter tillbaka till vad hela inlägget skall handla om ..
Jag var på väg ut till apellplanen med Silver i koppel. Herrn i fråga har ju en väldans massa energi som spretar åt olika håll, som alla kanske vet vid det här laget, därför får man konstant jobba med att det ska gå lugnt och sansat till i olika situationer. Ett tråkigt med givetvis nödvändigt jobb för att han inte ska ta över helt och hållet! AC var redan ute på planen med Tuva och tränade och detta ser ju sprallbrallan från den positionen vi befinner oss i och vill helst av allt bara rusa ut på planen, men riktigt så funkar det inte försöker jag gång på gång få honom att förstå. Man får gärna vara energisk till 1000 men lägga det på vårt teamwork och inte andras. Hur som helst.. helt plötsligt drar han till lite i kopplet, inte så farligt, men ändå såpass mycket att jag gör världens vurpa och ramlar på rygg mitt i den leriga stigen till planen!!! Jag kunde verkligen se bilden framför mig hur Silver skrattande som en hyena viker sig dubbelt åt sin klantiga matte som inte kan hålla sig på fötterna! Kan ju meddela att mitt humör inte var det bästa efter det... men det är glömt nu och jag skrattar bara åt hela situationen.
Det är ett jäkla arbete att ha en Aussie av detta slag och inte en dans på rosor men trots allt slit finns det ingen bättre än den här hunden!
Träna träna träna
Hoppas på en bra träningsvecka:
- Uppletet ska tas tag i. Dags att lägga upp en plan & börja köra utefter den.
- Spåra! Hoppas på lika bra känsla som förra veckan ;)
- Lydnaden. Planera upplägget där också. Vi har flera bitar men måste kedja på allvar.
Nomesele
Igår lade vi beställning på en
Björkissele till Silver.
Hoppas den blir bra. Är lite nojjig över att jag mätt fel men det ska nog inte vara några problem. I och med att det blev en sådan godartad vändning när vi skaffade ny spårlina förväntar jag mig att mirakel ska ske nu ;-)
Det blev en sådan här, fast en blå för att matcha kennelnamn & tjänstetecken.
Önskar också lycka till med tävlandet i helgen för mamma Lizzie & kennelmamma Tina :-)
Vi håller alla tummar på att det går kanonbra för er!
Stolt matte
Igår genomförde herr Silver sitt bästa spår NÅGONSIN!
Det må hända kanske vara barnsligt lätt för de professionella men för oss var det succé & jättebra. Jag har aldrig sett honom spåra så fokuserat & så nära spårkärnan hela tiden. Sen att det till 3e och sista apporten blev lite galet är ingenting jag bekymrar mig om. ALLA kan ju spåra snurrigt ibland :-)
Det är verkligen lycka att han fortsätter "gilla" att spåra. Att han fått känsla för uppgiften. Omogna sprallis växer i mina ögon för var dag :-) Han börjar bli liiite liiite vuxen. Åtminstone några få väl valda stunder på dagarna. Annars får jag faktiskt säga att han är en stor valp mest hela tiden, haha :-D Eller så är han bara den gladaste hunden i världen ♥
Ni kanske tycker det är mycket tjat om bara spårandet men eftersom det varit lite av en akilleshäl för oss så kan jag inte sluta glädjas åt att vi lyckats. Vi har tränat och tränat och tränat & försökt & nu äntligen börjar vi kunna se ljuset. Det kanske inte går så fort framåt för oss men vi har det så roligt tillsammans och det tycker jag är det viktigaste. Mitt mål är att en dag ska man kunna säga: "Shit, är det där galna Sillen?! Vad han har utvecklats!" Sen vill jag hålla fram att jag faktiskt älskar hans personlighet! Trots kanske en aning lite väl mycket flams från hans sida ibland ;-)
Men men.. :-)
Hoppas ni alla har jättefin majdag!
