Värmen håller i sig... träningen ger därav inte världens bästa resultat.
Men vi tränar på ändå :-)
Söndag: Lydnad på ekande apellplan. Kanske berodde på de +30 grader som rådde? Idioti att träna då kanske men vi lattjade mest och drack litervis av vatten.
Måndag: Förmiddagslydnad på ännu en ekande apellplan. Bra för oss kanske att nöta delar som inte behöver störas av något annat. Lite mer ljummet väder. Finfin attityd. Börjar testa genvägar i inkallningen, enligt vad jag läst är det bara bra. Hellre på träning och på tävling. Is i magen!
Imorgon fortsätter vi i samma anda. Hinder och läggande står på repertoaren. Vi jobbar jättehårt för LKLI och apellen nu. Spår blir det på eftermiddagen.
Det fortsätter vara varmt och det märks på S:et som inte riktigt är sitt vanliga up-tempo-jag! Sen har han haltat lite till och från på vänster fram igen och igår hittade vi ett litet sår mellan tårna. Inte stort men det kanske räcker för att det ska göra ont. Blev sårtvätt och tratt på för herrn igår kväll. SÅ TRÅKIGT!!! Får abstinens när vi inte kan vara ute och träna! Lite lydnad klarar han väl av förhoppningsvis . . . så det blir väl det vi får köra en stund ikväll!
I lördags drog jag med mig farsan & såklart Silver till kära Västerås för att genomföra MH. Det var medelhavsvärme som mötte oss där med en temperatur på +31 grader! Inte ultimat för varken hund eller förare. Väl där mötte vi upp med Tina, Håkan och Malin samt Gnizta som också skulle göra MH:t. Leena och Peder var med som åskådare också :)
En liten sammanfattning över herr Sprallbrallas MH:
Kontaktbiten var okej tills dess att han uppfattade att han var "snodd" som beskrivaren uttryckte det vid kontakt/samarbete. Där med 2:a på kontakt/hantering.. vilket i sin tur leder till viss skepsis inför hela leken med testledaren. TL hette för övrigt Kjell och var hur bra som helst - tyckte matte då - S var av annat tycke och smak MEN förlikade sig med situationen och mellan de olika MH-delarna accepterade Sillen honom och de blev polare ;-) .. synd igen hann se det!. Där med kan man uttyda hela hans sociala bit. Han behöver tiden att uppfatta att personen i fråga är "okej" .. sen är det aldrig några problem. Då låter han sig hanteras. Så har det varit sen dess han var valp/unghund och vi har jobbat med den sociala biten hela tiden.
Förföljande - 4 "startar med hög fart - målinriktad" .. griper inte.
Aktivitet - 2 "Är uppmärksam och lugn". ?? Någon som är förvånad? ;-) Energiknippet rela-la-la-laxar!
Avst. lek - Visar intresse, inga hotbeteenden, går fram till figuranten ... visar inget intresse leklust/samarbete.
Överraskning/dumpen - gör undanmanöver utan att vända bort blicken. Ingen kvarstående rädsla eller intresse.
Ljudkänsl - samma som ovan.
Spöken - de hann komma rätt nära innan han tänkte att vad f-n är ni för några fula typer!? Sen blev han riktigt förbannad! Accepterar kontakt utan att besvara den.
Lek 2 - 1:or. Då var det detta med leken igen. Man får dock ha i åtanke värmen denna dag. Han var trött och verkade leta efter vattenskålen istället. Fick dock igång honom efter en stund - jippie :-)
Skott - 1:a. Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd. Så skönt! Var inte orolig för något annat i och för sig då han aldrig visat någon skottberördhet men man kan ju aldrig säga hej innan man är över bäcken så att säga.
Är nöjd med dagen och resultatet. Det gick som jag hade på känn. Tycker MH:t beskriver Sillens personlighet ganska bra och det enda man förstås kan önska mer utav är leklusten. Den är ju inte så viktig kanske med andra personer och så länge den funkar tillsammans med mig så finns det inget att klaga på. Hans sociala bit är ju känd från det han var liten men vi har ju jobbat på att det inte ska förstärkas utan att han ska bygga förtroende och bli mer säker. Tycker vi kommit en bra bit på den vägen iallafall :-)
Ett BEVIS på att han faktiskt kampar och leker! Trots att jag ser ut som en död fisk - skyller på värmen ;-)
Veterinärbesöket gick bra. Träflisan, eller träBITEN rättare sagt så stor som den var, är nu borttagen. För den nätta summan av 879:- ! "För att dra ut en flis!!!??" utbrast Fredrik när jag ringde honom och berättade hur det hade gått. Ja, det är då sannerligen inte billigt att ha hund. Speciellt inte hundar som titt som tätt saknar självbevarelsedriften. Som tur är har han blivit lite klokare och kastar sig längre inte utför 3meters-stup om det är till någon tröst!?
Vila är väl det som får ske resterande del av dagen. Imorgon är det jag och S som packar ihop ryggan och beger oss till lydnadsplanen. Kanske hänger husse på så det kan bli lite actionbilder :-) Det är ni inte bortskämda med iallafall!
Har försökt lirka ut den med pincett men den sitter som berg och han börjar bli lite sur på mig nu. Vill inte förvärra någonting så imorgon får det väl bli ett besök hos veterinären!
Herregud, alltid är det något med de små liven ...
Inte så konstigt att man får flisor när man till största delen susar fram i 180 knop .. som synes går han ej att fånga på bild heller!
Förra veckan var kortvecka på jobbet. Jag var dessutom genomförkyld så några sökpass var det inte tal på. Orkade knappt gå uppför trapporna hemma så då kanske inte ett 4-timmarspass i skogen med 20-30kg:s hundar i ena ändan av kamptrasan något alternativ. TRÅKIGT! Men men .. jag är på bättringsväg iallafall!
Trotsade förkylningen i torsdags för att aktivera Sillen med lite spår. Var lat och spårade på nästan samma ställe som förut med la ett längre och bökigare. Formen håller i sig :) .. Ingen förbättring men heller INGEN FÖRSÄMRING! Det gillar vi! Tror dock värmen påverkade tempot och draget i linan. Gick lite segare än det gjort de sista gångerna men det är en hund som väljer spårarbete framför annat i skogen och DET är suveränt. Vid vissa ställen tappade han spåret men med is i magen stod jag still och till slut hittar han rätt och tuffar på i rätt riktning :) Tummen upp !
Denna vecka kommer bestå av mestadels lydnadsträning på klubben och något spår. Planerna är att fortsätta med "rätt-attityd"-träningen i lydnaden medan vi ska förlänga spåret lite och förnya oss lite blandat med beprövade skojjigheter! Vi får se om vi också lyckas klämma in ett sökpass. På lördag åker vi till Västerås för att genomföra MH tillsammans med Tina & Gnizta. Vet ej om Maddis kommer med sin nya matte Isabella men jag hoppas på det :) Då har man ännu fler anledningar att åka åt Örebro/Västerås-hållet.
I onsdags var det dags för lydnad på klubben. Målet var ju att bara att lattja lite och se vad humöret låg på för nivå. S orkade hålla igång leken, han orkade fokusera under de små delmoment vi trixade lite med och det är jag jättenöjd med. Även ifall det var lagom aktivitet på planen med platsliggningar, framåtsändanden, inkallningar och apportering. Störningar av denna typen kan ibland göra att intresset faller på att kika på vad andra gör istället för vad som sker mellan oss. Så var inte fallet denna gång, vilket vi ska ta med oss till nästa pass. Upplägget jag körde med var minimala repetitioner kanske max 1 min långa innan det var paus/passivitet i någon minut. Verkar som vi får ta oss vidare från den här nivån och sakta jobba fram total fokusering och uthållighet. Det är ändå mitt slutliga mål med allting!
Igår var det sök igen. Det blev en liten dipp i hans någorlunda uppåtgående kurva. De två första skicken tog han bra, lite småproblem med belöningarna då han fick för sig att rata vissa grejjer. Leksakerna var inte intressanta, så vi får fortsätta med godis och introducera fler belöningar efter hand och mindre påtagligt. Som figge åt min aussie måste man vara mycket ihärdig, kreativ och speciell ;) haha! Nej, men övning ger färdighet och här är det nog bara mängdträning som gäller. Har ju redan skett stora framsteg om man jämför med hur det kunde ha sett ut för ett år sedan. Mindre bra träningspass ger ju en ändå bra erfarenheter för kommande pass och man vet hur man INTE ska lägga upp det ialllafall :)
Idag drar lydnads- och agility-SM igång här i stan! Jag jobbar ju sjääälvklart hela helgen så kommer med all säkerhet inte hinna se så mycket av det... Ska försöka ta mig ner till stan efter jobbet idag dock för att kika på invigningen. Kan ju meddela er att jag hellre väljer Lydnads-SM och VM-fotbollen istället för det där satans bröllopet!
I lördags morse mötte vi upp med sökgänget för ett effektivt träningspass. Vi var såpass många att vi fick dela upp oss på två rutor. Några körde dolda figgar medan vi som inte tänkte göra det bildade en egen grupp. Det var jag, AC, Anna-Carin, Annica och Peter i vår ruta. En Malle, en Schäfer, en Terv, en Aussie och en jakt-Cockerspaniel. Själva terrängen var ganska flack men skapade lite byiga vindfällor vilket gjorde det lite snurrigt för Silver som inte har så mycket erfarenhet. Ett ganska så uselt pass för vår del men men ...
Även söndagen bjöd på sökträning i stort sett hela dagen. Denna gång utanför Skåre. Nästintill samma gäng som träffades även denna dag. Däremot kunde vi inte dela upp oss vilket ledde till att vi hade 8 ekipage att köra igenom. Lärorikt om inte annat! Rutan var rejält kuperad på båda sidor men Silver skötte sig bättre. Mixade vindövningar och minnesbilder. Plockade upp vinden på ett mer "synligt" sätt vilket hjälper en lätt förvirrad matte ;) .. Ser fram emot nästa sökträning, känns som om vi kan utvärdera mer efter det.
Igårvar det spår som stod på schemat och jag kan inte annat än jubla! Nu spårar han faktiskt - ja det är sant! Man kan nästan säga att vi fixade ett spårupptag också ;) Haha! Första apporten plockade han med perfekt (i våra mått mätt) spårarbete, trots att en del av spåret gick längs med ett kalhygge vilket gav lite trixig vind på några ställen men han skötte det finfint! Apport 2 missade han men han försöker verkligen hitta spåret sen så jag struntade i den och fortsatte vidare. Sista apporten trodde jag aldrig han skulle ta, spårade jättefint ca 60-70m ..sen flög en fågeljävel av modell ENORM upp ur skogen och både jag och Silver blev väl lite överraskade.. men nu ni .. nu kommer det roliga.. efter avbrottet med fågeln var det nästan så han kastade sig tillbaka in i spåret! Det såg nästan ut som han tänkte " ja just det, spåra var det ja!" och sen efter ytterligare några tiotal meter fick han slutpinnen och massa belöning såklart! NÖJD är jag!
Ikväll är det lite lite lydnadsträning ute på klubben. Vi fortsätter jobba på arbetsmotivationen. Försöker gå in med inställningen att vi bara ska ha roligt och lattja tillsammans - ha riktigt kul helt enkelt. Inget petande i detaljer (förutom fokus förstås) utan bara "roliga timmen" . Kvalité i leken & kort pass är målet för idag - wish us luck :)
Den här lördagen har fullkomligen rusat förbi men den har varit en positiv sådan :-)
I eftermiddags packades bilen för spår och lydnad tillsammans med Sanna, som har aussietjejen Misty. Trevligt att träffa någon med en hund som har ett liknande temperament och utbyta lite nya tankar och idéer om hunderiet i allmänhet och Aussien i synnerhet. Det blev lite lydnadsträning medan spåren fick ligga till sig och jag måste ge en eloge till min hund som faktiskt hade (hör och häpna) BÅDA öronen med sig idag! Motivation och fokus är vår prioritet och jag kan tycka motivationsbiten höjt sig ett snäpp - detta är dock varierande, från dag till dag. Något jag själv måste bli bättre på att läsa av för att slippa tråkiga konflikter.
Leken funkade över lag bra idag. Han kunde koncentrera sig på det vi höll på med. Både på avstånd och nära. Bara att ligga i där. Mängdträning och korta korta pass. Nästa gång ska jag sätta timern på hur länge jag håller på för jag har en förmåga att tycka det är för kul när det går bra och hålla på tills luften går ur honom!! Så notering till mig själv är att sluta när jag har det som roligast, hur svårt det nu än är.
Spåret gick stundvis okej. Regnandet störde honom något, vilket visar på hur viktigt det är att träna i olika vädersituationer innan man får ett säkert spårarbete. Tycker ändå han tar upp spåret bra efter att fått tapp. Förut var det svårt att veta ifall han spårade eller bara lallade runt i skogen som en annan pensionär i och med bristen på vilja. Så mestadels positiva tankar kring den här dagen :-)
Imorse var det 3 trötta själar som masade sig upp för att spåra innan jobb och plugg. Jag, Silver och Fredrik packade spårsele (NY!), spårlina, korv&leverpastej, kaffe&macka och begav oss ut i skogen.
Fredrik fixade spåret, även denna gång i extremt kuperad terräng. Jag har fått en känsla av att mr.Sprall gillar när det är lite bökigt (självklart ska vi få till det i alla miljöer till slut). Den här gången gick det sisådär tycker jag, absolut inga fel på motivation till uppgiften för han anstränger sig hela tiden, men jag hade önskat lite mer tekniskt sett kanske?? .. Är svårt när man inte tränat mycket teknik eller har någon aning om vad som kommer bli Sillens teknik. Han har ingen "schäfernos" direkt och jag vet ju att rasen har ett litet högre sätt att spåra men jag vill på inga vis förstärka "höjden" i spårarbetet och det är väl det vi ska jobba mer med när vi sedan blir bättre och bättre..
Passade även på medan spåret la till sig att köra lite uppletande-övningar. Långa apporter med andra ord. Vad oerhört roligt det är att träna hund när allt flyter på och Sillen verkligen visar hur himla skojj han tycker det är!! Jag blir helt lyrisk :-)
Planer för resten av veckan är:
Lydnad - orka/välja att fokusera på leken/uppgiften. Korta intervall är det tänkt.(med störning). Sedan kör vi på med de vanliga momenten i all vår ensamhet ;-) Spår - fortsätta där vi är. Eventuellt börja hålla igen ibland. Får se hur dagsformen känns.
AC tror det står 85-3 till Silver och jag är nog beredd att hålla med! :-)
Igår var vi ute vid Karlstad BK för att träna lite upplet samt lite lydnad. Ville se hur det såg ut och vad jag har att jobba med, ganska mycket men nu vet jag hur vi ska göra. Åter tillbaka till vad hela inlägget skall handla om ..
Jag var på väg ut till apellplanen med Silver i koppel. Herrn i fråga har ju en väldans massa energi som spretar åt olika håll, som alla kanske vet vid det här laget, därför får man konstant jobba med att det ska gå lugnt och sansat till i olika situationer. Ett tråkigt med givetvis nödvändigt jobb för att han inte ska ta över helt och hållet! AC var redan ute på planen med Tuva och tränade och detta ser ju sprallbrallan från den positionen vi befinner oss i och vill helst av allt bara rusa ut på planen, men riktigt så funkar det inte försöker jag gång på gång få honom att förstå. Man får gärna vara energisk till 1000 men lägga det på vårt teamwork och inte andras. Hur som helst.. helt plötsligt drar han till lite i kopplet, inte så farligt, men ändå såpass mycket att jag gör världens vurpa och ramlar på rygg mitt i den leriga stigen till planen!!! Jag kunde verkligen se bilden framför mig hur Silver skrattande som en hyena viker sig dubbelt åt sin klantiga matte som inte kan hålla sig på fötterna! Kan ju meddela att mitt humör inte var det bästa efter det... men det är glömt nu och jag skrattar bara åt hela situationen.
Det är ett jäkla arbete att ha en Aussie av detta slag och inte en dans på rosor men trots allt slit finns det ingen bättre än den här hunden!
Igår lade vi beställning på en Björkissele till Silver.
Hoppas den blir bra. Är lite nojjig över att jag mätt fel men det ska nog inte vara några problem. I och med att det blev en sådan godartad vändning när vi skaffade ny spårlina förväntar jag mig att mirakel ska ske nu ;-)
Det blev en sådan här, fast en blå för att matcha kennelnamn & tjänstetecken.
Önskar också lycka till med tävlandet i helgen för mamma Lizzie & kennelmamma Tina :-)
Vi håller alla tummar på att det går kanonbra för er!
Igår genomförde herr Silver sitt bästa spår NÅGONSIN!
Det må hända kanske vara barnsligt lätt för de professionella men för oss var det succé & jättebra. Jag har aldrig sett honom spåra så fokuserat & så nära spårkärnan hela tiden. Sen att det till 3e och sista apporten blev lite galet är ingenting jag bekymrar mig om. ALLA kan ju spåra snurrigt ibland :-)
Det är verkligen lycka att han fortsätter "gilla" att spåra. Att han fått känsla för uppgiften. Omogna sprallis växer i mina ögon för var dag :-) Han börjar bli liiite liiite vuxen. Åtminstone några få väl valda stunder på dagarna. Annars får jag faktiskt säga att han är en stor valp mest hela tiden, haha :-D Eller så är han bara den gladaste hunden i världen ♥
Ni kanske tycker det är mycket tjat om bara spårandet men eftersom det varit lite av en akilleshäl för oss så kan jag inte sluta glädjas åt att vi lyckats. Vi har tränat och tränat och tränat & försökt & nu äntligen börjar vi kunna se ljuset. Det kanske inte går så fort framåt för oss men vi har det så roligt tillsammans och det tycker jag är det viktigaste. Mitt mål är att en dag ska man kunna säga: "Shit, är det där galna Sillen?! Vad han har utvecklats!" Sen vill jag hålla fram att jag faktiskt älskar hans personlighet! Trots kanske en aning lite väl mycket flams från hans sida ibland ;-)
Kan hända vi är lite dåliga med updates på denna blogg. Det verkar vara ett vanligt förekommande problem för mig att få tummen ur. Sitter just nu och väntar på en massa besked för jobb osv.. det tar lite kraft & tid. Man är inte så på hugget med allt om man inte vet lite hur framtiden kommer se ut...
Vad har hänt sedan sist?
Silver & jag har varit med på ett sökpass. Bara för nöjets & sällskapets skull. Har inte någon målsättning (för tillfället tål att sägas) med det. Har inte den tiden, just nu, som krävs för att verkligen satsa fullt ut. Vilket givetvis är jättetråkigt då jag själv tycker det är riktigt riktigt roligt! Om något år så kanske.. :-)
Några spår har bränts av! Inga större framgångar på den fronten men fortfarande ett driv för att spåra. Nu måste matte bara se till att utveckla & göra nästa spår mer intressanta. Aussien jag bor med har en förmåga att tappa intresse om det blir "för lätt" eller hur jag ska uttrycka det.
Vi har varit barnvakter åt AC´sStina, när hon & Madde var på sök i Kga. Sprallbrallan mycket nöjd med ett sådant förträffligt brudsällskap ;-)
Spårpremiären satte vi i måndags & idag var det spårpass nummer två!
Sillen har bytt karriär & tänker sig nog bli spårhund ändå tillslut ;-D
För det har faktiskt startat riktigt bra spårsäsongen 2010.
Har inte ändrat på något speciellt utan kanske är det bara så att poletten ramlat ned eller att herrn helt enkelt mognat för uppgiften. Vad vet jag? Ska inte spekulera något nämnvärt i varför. Härligt att se iallafall & jag är nöjd så länge vi kan smida medan järnet är varmt. Här kommer äntligen lite actionbilder på sprallbrallan!
Jag tycker den här låten beskriver EXAKT hur Sillen tycker att livet är :D
Speciellt den här textbiten, så tror jag han tänker heeela tiden ..
Vänta, snart är det jag som är kung
Ingen säger "sluta!"
Ingen säger "Gör så!"
Ingen säger "Gå dit!"
Ingen säger "Hör på!"
Fri och då bestämmer jag.
Fri att få det jag vill ha.
Och jag är väl den där fågeln som får spader till slut ;)
Helt fantastiskt fin attityd hade min sprätt till hund igår.
Det var lite av en överraskning!? Vad hände där liksom? ;-)
Även fast vi tränade lydnaden på en parkeringsplats det där det var relativt mkt liv - fredagseftermiddag på ett köpcenter.. så lyckades han hålla fokus. Okej, någon liten avstickare här & där kanske ... men överlag var det ett litet hopp som väcktes igen i min själ. Snart kommer vi också kanske kunna träna "på riktigt" .. ! Nu ska jag nog inte dra i dom allt för stora växlarna kanske ... men visst F I N N S det hos Sprallbrallan också, banne mig!
Tänk om man kunde spara all den här fina attityden & viljan i en liten ask som man kan plocka fram när som helst. Jag har funderat över varför han just igår fick för sig att vara på det här sättet? Om vi gjort någonting annorlunda den dagen. Förberett på något annorlunda vis? Något som liksom är startgasen till det finfina fokuset? Jag har inte kunnat fundera ut något faktiskt men hoppas såklart att det är något nytt som vi äntligen kunnat plockat fram ur honom ...